Jag kan inte rå för det, men...

... jag tycker inte om julen. Även om min dotter är född på julafton. Jag älskar henne och att hon fyller år, men jag tycker inte om julen. All denna hysteri för en, kanske två dagar.
Man springer runt och trängs i affärer för att köpa en massa julklappar så barnen ska bli nöjda. Man bränner fast knäcken i burken. Man städar och fejar fast det är så mörkt så ingen ser att man slitit halvt ihjäl sig. Sist men inte minst ska man göra en massa mat som alla tycker är så speciell fast det påminner om maten på midsommar och påsk. Köttbullar och prinskorv, vad är det för speciellt med det? Och alla sillar. De käkar man ju på midsommarafton också. Skinka vågar man ju inte köpa i år efter reportaget om alla stackars grisar. Och laxen brukar också vara med både på sommaren och påsken. Vad är det för speciellt med detta? Salt är den också maten så man springer runt och törstar i flera dar efter. Och varmt är det och däst blir man.

Jag tycker helt enkelt inte om julen om jag nu får säga så. Jag är helt enkelt, innerst inne en julhatare som hellre skulle rymma någon annanstans men som snällt stannar hemma för barnens och för min gamla mammas skull. Vem vet hur många jular till hon är med. Och min underbara svärmor (ja hon är faktiskt underbar). Hon är snart 90. Ja, jag offrar mig helt enkelt.

Det kommer förhoppningsvis en tid när vi kan åka bort någonstans. När barnen är större och vi har råd och inte längre behöver vara hemma. Tills dess får man bita ihop och försöka njuta av de andra dagarna under jullovet. Och snart är det vår igen!

ojojoj

vad länge sedan jag skrev nåt.

Vad är det för mening med larm på bilen?
Bilen nere på gatan tutade både länge och väl.
Alla tittade ut genom fönstrenoch var
irriterade över att larmet väckte dem.
Där nere stod två människor.
Var det ägarna eller några andra?
Fan vet?
Jag gick och la mig igen...

Naturens helande kraft

Vad skönt det är att strosa runt i skogen.
Mjukt under fötterna och skön luft.
Olika dofter från våt mossa, barrträd och vissnande löv.
Vi plockade kantareller lilla sonen och jag.
Skogens gula guld.
Åt en macka i solen på ett berg.
Tittade på älgbajs
Trodde att vi virrat bort oss,
men hittade tillbaka till stigen vi kom på.
Det är så helande på något sätt att vara ute i naturen.
Antingen i skogen, eller gå längs havet på Fårö.
Då känner jag mig lycklig.

Varför blir saker och ting aldrig som man tänkt sig???

Man ska skriva papper på allt så man har svart på vitt. Då råder inga tveksamheter. Nu är läget förvirrat, jobbigt och jag känner mig låg och misslyckad.

Det som verkade bli så bra, men jag har hela tiden haft den där tveksamhetsklumpen i magen. Idag bevisades det att den känslan var rätt. Jag ska flänga fram och tillbaka mellan två ställen för att tjäna mitt leverbröd. Inte mycket planeringstid utan lektionerna ska skötas med vänsterhanden. Dessutom massor av annat när man ska bygga upp något nytt på ens stället.

Det som jag blev lovad och som lockade mej verkar inte vara så viktigt eller bli av. Ångrar jag mig?

Kanske. Idag känns det så i alla fall. Får se och fundera på det hela. Underbara kollegor ju! Kommer i alla fall att leta andra jobb.

I kräftans vänkrets

Nu ska jag gå och handla kräftor till skivan hos vännerna i morrn. Vad ska man köpa för sort? turkiska flod, turkiska signal, kinesiska flod, amerikanska, grekiska, svenska...

Det bästa vore väl att fiska själv. Då skulle valet vara enkelt, men nu är det inte så. Fast valet blir nog enkelt ändå för lilla Konsum lär ju bara ha en, högst två sorter. Vilken tur! Då kan jag alltid skylla på det om nån säger: "Har du köpt såna?!" Jag köper alltid fel kräftor.

Egentligen tycker jag nog inte ens att kräftor är speciellt gott, när jag tänker efter. Bara jobbigt att rensa och hålla på. Det blir nog en burk med kräftstjärtar.

Skål!

Ny på jobbet

Känns som jag gjort en bra insats idag när jag höll en liten inspirationsföreläsning om digitala lärresurser. Ja, dagen kändes bra, men jag känner mej lite splittrad mellan grundskolan och gymnasiet. Undrar hur länge jag kommer orka vara på två ställen? Vill ju helst ha fler timmar på gymnasiet. Hur som helst så är mina nya kollegor både på grund och gymnasiet helt underbara och jag tror aldrig jag kännt mig så välkommen. Det blir nog bra. Måste bara landa i allt och hitta en slags stuktur så jag orkar flänga mellan skolorna.

I morgon blir det paddling. Jag ska erkänna att jag aldrig har paddlat i hela mitt liv. Konstigt egentligen. Det har väl alla gjort? Alla utom jag. Har liksom aldrig blivit av fast jag tänkt så många gånger. I morgon blir det av (om inte regnet öser ner som nu) och det ska bli kul. Bara ryggen håller att sitta så där konstigt och bara man inte slår runt.

Funderingar

Sitter hemma i soffan igen. Kom hem i måndags för jag skulle på intervju på en grundskola för ett speclärarjobb på halvtid. Ett vikariat. På måndag börjar jag jobba som specbildlärare på samma skolas gymnasieklass på halvtid. Tillsvidaretjänst. Kan få mer om jag vill. Ska också jobba i högstadieklassen på halvtid tills de hittar nån annan. Ska även jobba som konstvärd på Fullersta gård en del helger och några vardagkvällar under hösten.

Nyss var jag arbetslös. Nu har jag 120% ungefär och kan få ännu mer om jag vill.

Jag som inte skulle vara lärare mer... Vill ju bara ha halvtid egentligen för att kunna konsulta lite också. Men det är klart. Om jag trivs på detta jobb finns det ju ingen anledning att byta bransch. Framtiden, det kommande året får utvisa det.

Vad konstigt allting blev, men ändå bra på nåt sätt!